bloggen hålls igång av massa skit snack .. som folk nappar på.

jag har en fundering som jag inte man komma underfund med och det är att, måste man inte tänka efter ibland och fundera vem man är, hur man vill ha livet och vilka människor som man ska hålla sig ifrån, vilka människor som igentligen inte är ett dugg bra att umgås med. man tror så gott om alla jämt, sen hugger dom en i ryggen så fort man vänder den till. dom som man tror man kan säga att till, som alltid ska stötta en och som säger att den alltid kommer finnas där. när det blir lite obalans i allt så är det inte lika självklart längre? var tog då alla löften vägen? människor man avgudar, man älskar av hela sitt hjärta, som man skulle kunna både dö och dödar för. att gå runt och tycka om en person man intalar sig själv att man absolut inte kan tycka om, man kan inte accepetra att det är så, att man intalar sig själv att det bara är nåt som går över snart! om inte? ska man satsa på nåt då man kan bli så sårad att man förlorar en så nära vän? att man förstör något alldeles för bra. men vågar man inte satsa så vinner man ingenting heller. så hur ska man lägga upp det och hur ska man göra? Man behöver inte skriva så mycket vettigt i en blogg för att hålla den igång. Man skriver bara ner vad som rör sig i hjärnan just då. Men just nu är det högtrafik i min, och det vill ni nog inte höra om. Eller är det just därför du läser ? jag har ingen aning ja. Det skulle ju faktiskt vara skönt att veta i förväg vad man ger sig in på , skulle underlätta en hel del. Vilket kaos som väntar. Kanske därför alla verkar så fega. Så tveksamma. Jag tror jag är den tommaste människan på jorden. Eller, kanske fler som känner lika dant? Jag hatar när man är mitt emellan, den där perioden då man inte vet alls. Som söktider, eller vad som en dag kan bli ett förhållande, eller väntan på något nytt. Nej jag hatar att vara där i mitten. När man varit modig nog att göra sin del, man har sökt, man har visat att man har känslor eller vad det nu gäller. Och sen får vänta och se om någon annan gör den andra delen. Nej usch för mitt emellan för då kan man inte påverka alls. Fy.En sak till jag tänkt på varför regnar det alltid i filmer när någon är ledsen? Varför regnar det inte varje gång jag är ledsen? Kan jag inte få ett moln, ett eget moln som är precis över mig och därifrån faller regnet hela tiden? Ett eget regnmoln. film är så HAKJTONGYTJKL. menar man tänker att om jag ser en film så kommer jag känna mig bättre, bli gladare osv. så hittar men en film som man ler när man läser om. när jag sätt klart filmen så inser man att det är så längt ifrån verkligeheten det bara går. slutar alltid att alla lever lyckliga i alla sina dagar. vilket jävla bull shit, visst trodde man på det när man var sex år och man läste och prinsessor och skit. men nu .. nu har man sett verkligheten och där pussar man dåfan ingen groda som blir en prins. nej nu blev det för mycket. vi säger på återseeeende?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0